tisdag 20 juni 2017

Hållbar utemiljö och idrottsföreningars skyldighet.



Hej!

De lata sommardagarna, som vi längtat efter så, har visat sig från och till den senaste tiden och jag kan inget annat än att jubla.
Detta året satsade vi lite på trädgården och utemiljön (inte en dag för sent) och byggde ett trädäck på minst 40 kvadratmeter sibirisk lärk. 
Ett fantastiskt vackert träslag som blir vackrare med åren, innehåller inga farliga kemikalier och är helt underhållsfritt. Perfekt för oss i alla kategorier.
Rottingbädden är från sika design och den flyttar vi ut från vardagsrummet så fort vädret tillåter.
Grejen är den att jag har börjat satsa på möbler med flera funktioner. 
För hållbarhetens skull, och plånbokens :).
Tyvärr är sommaren inte så lång för oss i Sverige så att lägga en förmögenhet på en massa utomhusmöbler som måste underhållas och skyddas från väder och vind är inte värt det i mina ögon.
Dessutom ska de ju förvaras någonstans också när de inte används.
Att flytta in dom inomhus så de används året runt känns ju synnerligen hållbart och ekonomiskt.
Rullbordet är från fermob och det är även en möbel man kan ha inomhus under den mörkare, kyligare och blötare delen av året.
Perfekt.
Vi/läs jag hade även planer att bygga en pergola vid matbordsdelen men för tillfället avvaktar vi och ser hur vi känner nästa år.
Någonting man lärt sig med åldern :) är att inte ta förhastade beslut och göra dyra inköp innan man sugit på karamellen en tid.


Igår fick jag stanna hemma och vabba för den yngste sonen då han blev magsjuk i söndags.
Vi hade en riktigt go dag alltså.
Vi tackar solen för det!

Vi fixade mättande smoothies på blötlagda cashewnötter (+ vatten), mogen banan, frysta hallon, fryst mango, vaniljpulver och en skvätt raw agave sirap.
Årstiderna levererade tre perfekta ekologiska vattenmeloner och tillsammans med icas glutenfria ekologiska fröknäcke med jordnötssmör (green choice´s kravmärkta crunchy variant är ju gudomlig) satt det som en smäck en het sommardag och i efterdyningarna av magviruset.


++++++++++++++++


I nästa inlägg (hoppas på att få tid snart igen :)) tänkte jag rada upp vad vi äter i vår familj, för hälsans och miljöns bästa samt vad som absolut inte hamnar i vår varukorg.
Vill jättegärna inspirera folk till bättre matvanor och trots att många rynkar pannan åt oss och tycker vi/jag är too much så kommer jag inte att ge vika. 
Det känns inte rätt i hjärtat och kommer aldrig att göra det.
Men i dagens samhälle får man verkligen kämpa sig blå och de där envisa käpparna i hjulen är aldrig långt ifrån.
Tyvärr är merparten av käpparna andra familjers, skolans och 80 % av restaurang- och livsmedelsverksamheternas matkulturer.

Grabbarnas fotbollsföreningen skulle i år sälja korvlådor för att få in pengar i kassan.
Gissa om jag höll på att svimma av ren chock!
En av de största klimathoten och dessutom en av våra störta sjukdomsalstrare, dvs kött och i synnerhet chark, ska ge pengar åt en idrottsförening.

Idrottsföreningars jobb är enligt mig att främja hälsa.
De har en stor möjlighet att bidra till att minska klimathoten och att inspirera barn och föräldrar att leva hälsosamt på alla plan.
Fysisk aktivitet innebär ett större behov av näring och bra energi och vill man prestera som bäst och undvika skador/slitage på kroppen så kan man inte, än mindre än om man inte är så fysisk aktiv, käka korv, vitt bröd, sötsaker och annat näringslöst skit.

Tyvärr lever den myten kvar.
"Om jag tränar lite idag så kan jag unna mig en skål med godis ikväll!"
Tyvärr, så fungerar det inte och det är desto skadligare för kroppen.
Återhämtningen försämras drastiskt och äter du en massa näringslös "mat" så lär du inte få i dig den extra portion vitaminer, mineraler, bra fetter och bra protein (ja, det finns dåliga proteinkällor och det finns bra) som din kropp skriker så efter en löprunda, en fotbollsmatch eller ett gympass och dylikt.


Håller ni med mig eller?

Nu ska jag ställa mig och förbereda en hälsosam och klimatsmart lunch till killarna innan jobbet kallar :).


Ha en fin dag så ses vi kanske här snart igen!




//Jennifer Levau


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar